Ibland brukar jag fantisera om vad som ”hände sen” med olika karaktärer i olika filmer och tv-serier. Vad gäller Todd Solondz Welcome to the Dollhouse (1995) undrar man ju vad som hände med den ”färgstarka” karaktären Mark Wiener (spelad av Matthew Faber), mobbade Dawn Wieners storebrorsa. Ja, i ”uppföljaren” Palindromes får man i själva verket se en tärd Mark Wiener, några år äldre, anklagad för pedofili. Inte så kul.
Då är det roligare i Belgien! Det ser man på den evigt leende, levnadsglada nya premiärministern Elio Di Rupo. Denne högoktanigt majonäsdrypande frasse tillträdde nu nyligen efter landets långa regeringskris, landet hade ju ingen regering i typ ett år.
Jag leker ibland med tanken på att om Mark Wieners liv hade ordnat sig, om han hade levt i ett europeiskt land, haft en mer oljebaserad kost, och låtit sitt skarpa intellekt kommit till mer maktfullkomlig användning, ja då hade han sett lika glad ut som Elio Di Rupo.
Heeey, when I’m not slaughtering my own people with heavy weaponry and hired mercenaries, I’m re-creating Golden-Era hip-hop street style in a Tripoli bus depot!
Gaddafi bein’ criss like Snoop!
Loving the umbrella!
”pimp” style, the modicum of decorum of a refined gentleman.
Ett bevis för att Storbritanniens glansdagar som imperium är över måste ändå vara Spinnaker Tower, som invigdes – ”restes” – under pompa och ståt i Portsmouth 2005.
Det finns något sorgligt men samtidigt ödmjukt modest i faktumet att vad man i själva verket hade skapat var en blek kopia av jättefallosen Burj al Arab, som restes i Dubai redan 1999.
Det är som att engelsmännen med Spinnaker-tornet mest ryckte på axlarna och suckade: ”Vi ville också bygga nånting lika monumentalt, graciöst och marint. Men pengarna räckte bara så här långt.”
Arten Salarian i datorspelet Mass Effect är tvåbent med smal och avlång kroppsform och har stora mörka ovala ögon, som skyddas av ett tunt membran istället för ögonlock. Deras huvud delar upp sig i två hornformiga delar strax över ögonen och smalnar sedan av ner mot munnen. Hudfärgen varierar oftast i olika nyanser av blått eller grått. Det finns dock undantag där ljusare färger träder fram.
Salarian har gott fotografiskt minne vilket gör att de sällan glömmer bort personer, platser eller andra synintryck. De har även en säreget hög metabolism vilket gör att deras tankeprocess är avsevärt högre än den hos de flesta självmedvetna varelser, samt att de inte behöver mer än en timmes sömn per dag. Salarian är till sättet ofta hyperaktiva och excentriska, vilket får andra arter att framstå som mer tröga och långsamma.
Sofia Arkelsten som anlänt med moderskeppet Nya Moderaterna är tvåbent med smal och avlång kroppsform och har stora mörka ovala ögon, som skyddas av ett tunt membran istället för ögonlock. Hennes huvud delar upp sig i två hornformiga delar strax över ögonen och smalnar sedan av ner mot munnen. Hudfärgen varierar oftast i olika nyanser av blått. Det finns dock undantag där ljusare färger träder fram.
Arkelstenarna har gott fotografiskt minne vilket gör att de sällan glömmer bort personer, platser eller andra synintryck. De har även en säreget hög metabolism vilket gör att deras tankeprocess är avsevärt högre än den hos de flesta självmedvetna varelser, samt att de inte behöver mer än en timmes sömn per dag, och i undantagsfall enstaka bestickningar i form av lånebilar och resor. Arkelstenarna är till sättet ofta hyperaktiva och excentriska, vilket får andra arter att framstå som mer tröga och långsamma.
I gamla tider brukade homosexuella män anklagas för att ha dragningar till småpojkar.
Nu avslöjas det att en mycket känd amerikansk talkshowstjärna faktiskt har en dragning till förpubertala pojkar. En dragning, som enligt vissa kritiska grupper är ”ohälsosamt stark”.
Talkshowstjärnan Ellen DeGeneres har en dokumenterat stark förkärlek för en ”pojkaktig” stil, och har nyligen tagit popstjärnan Greyson Chance under sina vingar. Hon har knutit Greyson till sitt egna skivbolag, och vill enligt utsago få Greyson att bli lika stor som deras gemensamma förebild, Justin Bieber.
Justin Bieber? Greyson Chance? En lesbisk kvinna?
Ellen DeGeneres har nu anklagats av HBT-organisationer för att förstärka gammaldags fördomar om homosexuella, inte minst i det kritiserade YouTube-klipp där hon vakar över sin unga protegé på ett sätt som hade varit otänkbart för en homosexuell man.
DeGeneres avfärdar kritiken som en smutskastningskampanj, men framhåller samtidigt att hon ”älskar pojkstilen” – fast på ett helt icke-sexuellt sätt. Hon menar att den kommande Tintinfilmen kommer att bli en vattendelare för den här frågan:
-Då kommer den förpubertala pojken återigen att hamna på tapeten. Alla kommer att behöva visa var de står i frågan då. Pojken, med stort P, kommer att bli ett nytt politiskt subjekt i debatten. Precis som med feminismen behöver de förpubertala pojkarna en röst i samhället.
Och inte en målbrottsröst, då alltså, bör tilläggas.
Greyson Bieber? En lesbisk kvinna? Ingen vet riktigt.
DeGeneres är, liksom många andra homosexuella kvinnor, tydlig med sitt engagemang för allting pojkaktigt. Hon har nyligen setts gå runt på öppen gata i New York med äppelknyckarbyxor. Samtidigt vill hennes publicist dementera alla påstådda kopplingar mellan hennes frisyr och Tintins.
I dag blev det officiellt, via amerikanska tidningen Empire, att den nya Tintinfilmen i 3D (regisserad av Steven Spielberg och Peter Jackson) med en förmodad budget på 1,2 miljarder kronor egentligen är en så kallad remake på svenska ”Skrotnisse och hans vänner”.
För att göra Tintinfilmen använder man sig av så kallad CGI-animation och läser in skådespelarnas rörelser för att sedan datoranimera dem. Kapten Haddock spelas av Andy Serkis, som spelade Gollum i den kända ”Sagan om Ringen”-trilogin häromåret, som ju också regisserades av Peter Jackson. Spielberg och Jackson menar att känslan i den nya Tintinfilmen är radikalt annorlunda – den är mer mystisk, minimalistisk, rentav influerad av Bertolt Brechts absurdistiska teater. När man nu publicerar de första bilderna från filmen kan man bara instämma: Resultatet, och den övergripande estetiken, är påfallande likt svenska ”Skrotnisse och hans vänner” från 1983.
Kapten Haddock i nya Tintinfilmen påminner skrämmande mycket om "Skrotnisse och hans vänner"
-Det stämmer att jag inspirerats oerhört mycket av Jan Lööf inför den här nya Tintinfilmen. Framför allt Haddocks näsa och det där toviga håret. Näsan modellerades på Skrotnisses, medan hårets tovighet är influerat av Bertil Enstöring.
Enligt uppgifter från filmbolaget krävdes en superdator från CRAY för att datoranimera håret för att få det att in i minsta detalj likna Bertil Enstörings. Enligt vad de svenska journalisternas källor erfar har stora delar av Tintinfilmens budget faktiskt kunnat sparas in, genom att man köpte upp scenografin och rekvisitan från den ursprungliga Skrotnisse-filmen.
Skrotnisses upphovsmän, Jan Lööf och Lars-Åke Kylén, sägs ha fått en okänd summa pengar för att inte göra några upphovsrättsliga anspråk. Vi har dock inte kunnat nå dem för att bekräfta dessa uppgifter.
Experter inom nöjesbranschen i Hollywood menar att större delen av Tintinfilmens rekordbudget i stället har gått åt för att betala de högavlönade skådespelarna, såsom Daniel Craig, Andy Serkis och Simon Pegg.
Tidigare så har också Hollywoodregissören Todd Haynes bekräftat att mycket av inspirationen för Bob Dylan-filmen ”I’m Not There” har kommit från en karaktär i ”Skrotnisse och hans vänner”.
Fotbollsfansen är lyriska över Tottenham Hotspurs nya stjärnskott.
–”Gareth Bale, en av de största talangerna i världen som säkert kommer lämna för en större klubb inom några år.” Gareth Bale är på allas läppar, vad är din åsikt om honom?
–”Den som inte sett honom spela fotboll har verkligen missat något. Jag blir förvånad om Spurs kan behålla honom fler än 1-2 ytterligare säsonger. För ett år sedan ryktades det om att han skulle bli utlånad till Nottingham, eftersom han inte fick spela. Sedan flyttades han upp på mittfältet och en enorm förvandling skedde. Helt plötsligt blev han lagets viktigaste spelare, vilket han nog fortfarande kan sägas vara. Jag påstår, utan att skämmas det minsta, att han skulle gå rakt in vilket lag som helst i hela världen. Han är enormt snabb, har en fantastisk precision i sina inlägg och ett grymt skott.”
Här hemma i Svedala röner en annan ung påläggskalv lika stor uppmärksamhet. De politiska förståsigpåarna är lika lyriska:
–”Anton Abele, en av de största talangerna i Sverige som säkert kommer lämna riksdagen för regeringen inom några år.”
Anton Abele är på allas läppar, vad är din åsikt om honom?
–”Den som inte sett honom staka sig på YouTube har verkligen missat något. Jag blir förvånad om riksdagen kan behålla honom fler än 1-2 ytterligare riksmöten. För ett år sedan ryktades det om att han skulle bli utlånad till MUF, eftersom han inte hade gått ut gymnasiet ännu. Sedan flyttades han upp till valbar plats och en enorm förvandling skedde. Helt plötsligt blev han Moderaternas viktigaste politiker, vilket han nog fortfarande kan sägas vara. Jag påstår, utan att skämmas det minsta, att han skulle gå rakt in vilket parti som helst i hela världen. Han är enormt kvick, har en fantastisk precision i sin retorik och ett grymt ”bett” i allt han säger.”
Vi gillar ju inte bara ”lika som bär”. Vi gillar olika, också.
Till exempel, hur nordeuropeiska killar med bombarjackor rakar skägget och håret och blir s.a.s. ”hardcore” hembygdsvurmare – och hur, på andra sidan jordklotet, mellanösternkillar med kaftaner låter skägget växa och blir s.a.s ”hardcore” jihadister. Lika, men ändå så olika!
En annan sån observation är hur s.a.s. ”kepsläge” kan skilja sig mellan glesbygd och de stora världsmetropolernas stadskärnor.
Glesbygd: högt i tak. Linjera kepsen med hårfästet.
Spontana associationer: Hockeyträning, skoteråkning, snus.
Innerstad: käpprätt ner. Linjera kepsen med ögonbrynen.
Spontana associationer: Grime-artister, svanktatueringar, packat/packad på bussen.
Det här med att panten höjs till en krona i samma veva som att femtioöringen fasas ut senare i år ger ju helt oanade möjligheter för en slug entreprenör som undertecknad.
För alla som har sett Seinfeld-avsnittet ”The Bottle Deposit” är planen enkel.
I avsnittet försöker Kramer och Newman frakta tomflaskor och burkar till en annan delstat där panten är högre, och därigenom tjäna en styv summa pengar.
Själv har jag samlat på mig omkring ett dussin svarta sopsäckar med de gamla burkarna nu. De ligger i säkert förvar i mitt källarförråd.
När femtioöringen sedan avskaffas, den 30 september, skrider jag till verket.
Jag åker till en rad utvalda pantställen i ett noga utvalt pärlband söder om stan, där jag bor. Tricket är att panta en (1) burk i taget, på varje ställe. Vad får jag då? Jo, ett tillgodokvitto på 50 öre. När det utbetalas i cash måste det sedan avrundas uppåt, till inget mindre än det dubbla beloppet! Repeterar man sedan denna manöver x antal gånger så har man snart gjort en vinst motsvarande 100% av det ursprungliga beloppet. Ja, och eftersom många av burkarna där nere i förrådet är upphittade och kvarlämnade av vänner, så har jag inte ens betalat ett öre för dem ursprungligen, och vinstmarginalen blir s.a.s. ”oändlig”.
Så – käre läsare. Var nu inte s.a.s. ”pantad”! Det här är ett så kallat ”once in a lifetime opportunity”. En liknande chans kommer kanske inte igen, årminstone inte på en mansålder.
Rebecca & Fiona är som att höra en mindre begåvad klon av Lykke Li i Swedbanks loungebar på Arlanda.
Självklart domineras YouTube-kommentarerna av att Sverige minsann är bättre än Norge och de andra nordiska länderna på musik – för musik är förstås en tävling.
”Luminary Ones” är alltså riktigt Duktig musik med ett stort D – välpolerad, välartad, och framförallt snygg! Staffan Schejas dotter är ju så snygg! Videon är helt moderiktig, precis i enlighet med hur det ska vara i The Capital öf Scandinejvia. Ett gott Varumärke för Sverige. Varumärke med stort V.
Ja, det är klart att musik är en internationell tävling. Mode med. NM i livsstil. Vi måste visa de där norrbaggarna och dannebrogarna hur man sjunger pop med Carl Henrik-Svanberg-uttal och pitchar ytterligare en duktigt producerad P3-låt till the small people.
Just det, Lykke Li ja. Dottern till Zilverzurfarn från Dag Vag, infödd i kulturetablissemanget lite på en räkmacka kan man säga, via ett hippiekollektiv i Portugal och pappans connections med Lee Scratch Perry.
Lite som Julian Casablancas i The Strokes, son till grundaren av modeagenturen Elite som hängde med Rolling Stones och Andy Warhol.
Lite som Lily Allen, dotter till Storbritanniens mest kände kokaintrålande filmskådis Keith Allen.
Lite som Sean Lennons bäste polare Mark Ronson, styvson till gitarristen i Foreigner.
Lite som en viss Robyn Carlsson, dotter till regissören Wilhelm Carlsson och skådisen Maria Ericson.
Lite som den där hoben som brukade vara med i Snook men nu gör solokarriär, vars faster är journalistlegenden Kersti Adams-Ray.
Innerstan FTW! Klart att barnet eller syskonbarnet till en redan känd person ska få en chans.
Lite som Rebecca Scheja. Staffan Schejas dotter.
På nittiotalet räckte det med ett brunbeigt bandnamn och blicken fäst på indiedojorna för att få skivkontrakt (förutom för Ulf Lundells sons band Busty, då förstås). Idag, när skivkontrakt inte direkt växer på träd, så körs det safe. Är din morsa eller farsa omskriven i Wikipedia? Ja, isåfall är det lugnt. Loungemusikens framtid är säkrad.