Jag förstår inte den anglosaxiska yngre medelklassen i England och USA.

De jobbar jättemycket men bor under ruttna förhållanden och andas kvav, avgasig luft för att kunna bo i huvudstaden och jobba jättemycket och tjäna jättemycket men jobbar jättemycket och betalar flera miljoner för att bo i hus med klaustrofobiska trädgårdar som i stort sett består av en stenläggning och ett träplank och ingen utsikt men de envisas upprätthålla nån slags etisk/estetisk illusion av att göra världen en tjänst genom att äta onödigt dyr mat som ska vara ekologiskt framställd och sedan (när de har ”dress down Friday” eller för ovanlighetens skull har fritid och alltså inte som vanligt jobbar jättemycket) verkar de också klä sig i färgscheman som matchar dessa ekologiska aspirationer men det hela slutar upp med att de klär sig som sina föräldrar eftersom UTSVÄNGDA JÄVLA BRALLER aldrig verkar gå ur fashion i denna för evigt fastlimmade Fatboy Slim-goes-Bench t-shirt-goes-Greenwich Farmer’s Market-goes-Liberal Democrats-goes Ben & Jerry’s-goesekologiskvattenkrassepågayvänlignittiotalsrestaurangiBrighton-värld.